"vill byta planet, hjärter dam jag vet hur det känns"

Jag kommer ihåg när jag o mia fick sluta 1.5 timme tidigare på tröslöjden i åttan och jag skjutsade henne på hennes cykel ner för en farligt isig backe vid ljungarumsskolan(alla som bor här vet vad jag snackar om) och sjöng(läs:skrek) på den låten.
that was life
jag är fortfarnde depp och trött. snackade i hundra år med daniel i söndags, det var skönt.. han är himla bra att ha, han lyckas alltid ge en hopp.. Speciellt om skolan.
det är bara 1/½ år kvar. Jag har klarat hälften varför skulle jag inte klara resten?eller?

Jag förstår hela histerin om att få mvg o gojs(även om jag inte känner den för fem öre). Men att få bra beyg är en sak, att vilja vara bäst konstant hela tiden är en annan.
Ursäkta, men hur fan orkar ni?
Vill ni att folk ska komma håg er som alltid ville vara bäst, alltid hetsade upp sig, alltid skulle ha rätt och alltid ha alla rätt på proven.
Det vore en sak om ni faktiskt brydde er om andra, men nej det enda osm betyder nåt är MVG:et på pappret och att känna att ni är bäst i skolan.
Bara jag tänker på det blir jag alldeles matt. Jag förstår inte vad energin kommer ifrån?