Jag trodde nästan det var en omöjlighet att känna att en lärare diskriminerar och har sina verkliga favoriter, alltså som man ger höga betyg till även om nån annan förtjänar det lika mycket och inte får det.
det var ingen omöjlighet. Och all min energi som går åt till att försöka kämpa försvann.
och det enda som behövs är en liten knuff åt rätt håll, men det känns lönlöst hur mycket jag än pluggar så kommer jag inte uppåt i lärarens ögon.
Därav att jag inte ens har öppnat böckerna i dag fast jag borde ha suttit o pluggat hela dagen.

Jag funderar helt seriöst på att skolka resten utav veckan ledsamt nog men jag funkar inte och behöver ta en lååång paus.
och jag skiter faktiskt i om ni sitter och snackar skit hela dagen, det är mitt liv inte ert jag förstör. Jag kan släppa taget om skiten, kan ni?