jag är ingen som skulle kunna dö för kent men visst jag diggar dom, inte lika mycket nu som innan dock.
Tycker man om kent är man ett mobbat emobarn enligt vissa.(och visst finns dom)
Så är det inte.
men texten till mannen i den vita hatten är grymt svår att slå!

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö