Jag har länge varit helt säker  att jag ska flytta till malmö när det kommer bättre tider(pengar, ingen skola ungefär).
Jag skulle lära mig skånska, träffa en massa galna studenter, åka över till danmark lite då och då, sitta på fik hela dagar.
Men i går hade jag en djup funderare, varför ska jag flytta till malmö när jag kan flytta till köpenhamn?
Ja menar nytt land nytt språk defentivt nya människor och en hel mysig stad!
Och det är inte jätte mycketängre än vad det är till malmö eller?
Så nu har jag ändrat mina planer, det är inte i malmö jag hör hemma, det är inte i sverige jag hör hemma utan: I danmark!
Så när nån gammal vän pratar med en fortfarande vän och frågar men vart håller linn hus nu för tiden?Hpon har flyttat till köpenhamn!
hur genialiskt är inte det?
Jag förklarade mina planer för min vän madde i går.
- Konstigt nog linn så är inte det här det minsta sjuka samtalet jag har haft med dig på längre. Du snackar iaf inte försökringar och bostadsköer, så jag borde vara glad?eller?

Så snart lämnar jag den här stan. Och jag vet precis vilken låt jag ska lyssna på när jag åker utanför murarna: Jag kommer aldrig aldrig tillbaks.
Nu är det ju inte helt sant eftersom jag har min familj och mina älskade vänner här. Men bara känslan av att köra utifrån jönköping med raymond o maria i högtalarna med just den låten, känns så jävla mäktigt!
farväl